Definiera direktivet om företagens hållbarhetsrapportering (CSRD)

Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) är ett förslag till direktiv som för närvarande håller på att utarbetas av EU. Syftet med direktivet är att uppdatera och ändra de icke-finansiella rapporteringskraven för företag enligt direktivet om icke-finansiell rapportering (direktiv 2014/95/EU, NFRD).

‍

CSRD kommer att bredda omfattningen av företag som måste rapportera om sin hållbarhet från 11 000 till över 50 000, samt öka mängden information som företag kommer att rapportera, fastställa ett revisionskrav för informationssäkerhet, länka till andra standarder och införa ett digitalt rapporteringsformat.

‍

Sammantaget kommer CSRD att införa några stora förändringar i hur företag kommer att rapportera och vilka processer de måste ha på plats. Den här artikeln ger en översikt över de kommande ändringarna och de viktigaste punkterna du bör veta om de utvecklande standarderna innan de träder i kraft.

‍

Syftet med direktivet om företagens hållbarhetsrapportering förklaras

‍
CSRD eller Corporate Sustainability Reporting Directive syftar till att säkerställa att företag offentliggör adekvat information om riskerna, möjligheterna och effekterna av deras verksamhet på människor och miljö.
‍

NFRD och bakgrund till EU:s förslag till direktiv om hållbarhetsrapportering

Direktivet om icke-finansiell rapportering antogs 2014 och införde rapporteringsregler och fastställde viktiga principer för vissa stora företag att lämna ut hållbarhetsinformation på årsbasis. NFRD gäller stora företag av allmänt intresse (t.ex. börsnoterade företag) med ett genomsnittligt antal anställda över 500 och för företag av allmänt intresse (t.ex. börsnoterade företag) som är moderbolag i en stor koncern med ett genomsnittligt antal anställda som överstiger 500. Cirka 11 700 företag omfattas av NFRD:s rapporteringskrav.

‍

NFRD införde en skyldighet för företag att rapportera om både hur hållbarhetsfrågor påverkar deras resultat och hur deras verksamhet påverkar människor och miljö - även känt som ”dubbel materialitet”.

‍

Efter flera år av företag som rapporterat enligt NFRD har EU dock granskat resultatet av direktivet och har konstaterat att det finns ”gott om bevis” för att den information som rapporteras av företag inte är tillräcklig. Kommissionen åtog sig att se över direktivet om nationella klimatförändringar och dess effektivitet och föreslå en översyn av direktivet om klimatförändringar som en del av den europeiska gröna given och arbetsprogrammet för 2020.

‍

Några av de viktigaste kritikerna mot NFRD är att:

‍

• de primära användarna av hållbarhetsinformation som lämnas ut, till exempel investerare, behöver mer information än vad företagen för närvarande är skyldiga att rapportera_;
• Det finns för få företag som måste rapportera.
• Informationen är inte lätt jämförbar mellan företag.
• Det saknas krav på revision av information.
• Eftersom det saknas en digital rapporteringsstandard är information ofta svår för användarna att hitta.

Användarnas informationsbehov har ökat de senaste åren och förväntas fortsätta växa i takt med att medvetenheten kring risken för hållbarhetsfrågor för företag ökar och nya regler antas.

‍

Ramverket kan också göra det svårt för företag som måste rapportera. Bristen på precision i rapporteringskraven enligt NFRD, tillsammans med ett stort antal privata standarder och ramverk som uppstår, gör det svårt för företag att skilja vilken information de behöver rapportera och hur de gör det. Här Här hittar du en sammanfattning av gällande rapporteringskrav. Rapporteringskraven för CSRD skulle ändra de befintliga rapporteringskraven i NFRD.

‍

Syftet med CSRD-förslaget är att börja ta itu med några av de frågor som hållbarhetsrapporteringen står inför och skapa en mer omfattande information som bygger på harmoniserade europeiska standarder för hållbarhetsrapportering (ESRS) och täcker mer viktiga ESG-frågor.

‍

Med CSRD syftar EU till att uppdatera ramverket för hållbarhetsrapportering i Europa för att säkerställa att det finns tillräcklig allmänt tillgänglig information om de risker som hållbarhetsfrågor innebär för företag och företagens inverkan på människor och miljö. Förslaget syftar också till att minska onödiga kostnader för hållbarhetsrapportering för företag, göra det möjligt för dem att möta den växande efterfrågan på hållbarhetsinformation på ett effektivt sätt och minska antalet krav som företag får på hållbarhetsinformation utöver den information de publicerar i sina årsredovisningar. Rapporterad information ska vara jämförbar, tillförlitlig och lätt för användarna att hitta. CSRD syftar till att höja hållbarhetsinformationens status för att göra den mer jämförbar med finansiell information och öka strängheten i rapporteringsstandarderna.

Tidslinje för CSRD

Kommissionen har lagt fram ett förslag om texten till EU:s gemensamma strategiska riktlinjer, och Europaparlamentet och rådet har nått en provisorisk överenskommelse om direktivet med den slutgiltiga överenskomna texten som offentliggjordes i slutet av juni. För rådet måste den preliminära politiska överenskommelsen nu godkännas av Ständiga representanternas kommitté (Coreper) innan de formella stegen i antagningsförfarandet går igenom. Direktivet träder i kraft 20 dagar efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

‍

EU har bekräftat att tillämpningen av riktmärkesdirektivet kommer att ske i tre etapper. Så här ser tidslinjen för hållbarhetsrapporteringsdirektivet ut:

‍

• 1 januari 2024 för företag som redan omfattas av direktivet om icke-finansiell rapportering (rapportering 2025 för räkenskapsåret 2024).

‍

• 1 januari 2025 för stora företag som för närvarande inte omfattas av direktivet om icke-finansiell rapportering (rapportering 2026 för räkenskapsåret 2025).

‍

• 1 januari 2026 för börsnoterade små och medelstora företag, små och icke-komplexa kreditinstitut och captiveförsäkringsföretag (rapportering 2027 för räkenskapsåret 2026).

‍

Parallellt arbetar European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) med en första uppsättning utkast till standarder för hållbarhetsrapportering (ESRS). Dessa förslag till standarder kommer att vara redo att behandlas av kommissionen när parlamentet och rådet har enats om en lagstiftningstext. EFRAG publicerade det första utkastet till CSRD-standarder i mitten av 2022 och dessa är nu öppna för samråd.

‍

Syftet med detta arbete är att utveckla ESRS i överensstämmelse med annan unionslagstiftning. ESRS kommer sedan att ligga till grund för rapportering enligt CSRD och även kopplas till andra rapporteringsskyldigheter såsom SFDR och taxonomiförordningen.

Den utkast till ESRS kan hittas här.

‍

I den slutliga texten till den gemensamma resolutionskommittén anges också tidsfrister för när kommissionen bör anta ytterligare delegerade akter om rapporteringsstandarder.

Senast den 30 juni 2023 bör kommissionen anta delegerade akter som specificerar den information som företagen ska rapportera.

‍

Senast den 30 juni 2024 bör kommissionen anta delegerade akter som specificerar

‍

i) Kompletterande information som företagen ska rapportera.

‍

ii) information som företagen ska rapportera som är specifik för den sektor där de är verksamma.

Samstämmighet med andra EU-initiativ för hållbar finansiering: minskad fragmentering och dubbel rapportering

CSRD utarbetades i syfte att säkerställa anpassning till andra EU-initiativ om hållbar finansiering — särskilt förordningen om offentliggörande av hållbara finanser (SFDR) och Taxonomiförordningen (Förordning 2020/852).

‍

Syftet med att skapa en mer omfattande standard som är sammankopplad med andra rapporteringskrav är att minska komplexiteten och risken för dubbla rapporteringskrav för företag som kan behöva rapportera enligt flera förordningar eller direktiv.

Det kommer också att öka tillgängligheten av hållbarhetsinformation. Förslaget kommer till exempel att säkerställa att företag rapporterar den information som investerare och andra finansmarknadsaktörer som omfattas av SFDR behöver. Rapporteringsstandarderna innehåller indikatorer som motsvarar indikatorerna i SFDR — det innebär att företag som rapporterar om en portfölj eller fond inom ramen för SFDR skulle ha större tillgång till den information som krävs från investeringsobjekten.

‍

CSRD kommer också att utvidga räckvidden för EU:s taxonomirapportering. CSRD kommer att öka antalet företag som måste rapportera om hållbarhetsinformation, och dessa företag som läggs till rapporteringsskyldigheterna kommer också att behöva rapportera om taxonomin. EU har förklarat att på grund av detta skulle de rapporteringsstandarder som ska utarbetas inom ramen för den gemensamma resolutionsnämnden fullt ut ta hänsyn till dessa indikatorer och bygga på taxonomins kriterier för ”betydande bidrag” och ”inte göra någon betydande skada”.

‍

Syftet med ESRS är att standarderna ska vara proportionella och inte medföra onödiga administrativa bördor för företag som är skyldiga att använda dem. På grund av detta kommer standarderna att ta hänsyn till befintliga standarder och ramar för hållbarhetsrapportering och redovisning där så är lämpligt. Standarderna kommer till exempel att byggas med beaktande av Global Reporting Initiative, Sustainability Accounting Standards Board, International Integrated Reporting Council, International Accounting Standards Board, Task Force on Climate-Related Financial Disclosure, Carbon Disclosure Standards Board och CDP (tidigare Carbon Disclosure Project).

‍

Tidigare har rapporteringsstandarder och ramverk utvecklats individuellt, eller lagstiftning om rapportering har antagits på landsbasis, syftar ESRS till att skapa en mer harmoniserad och integrerad rapporteringsstandard som syftar till att säkerställa att information som lämnas är av samma kvalitet, användbarhet och jämförbarhet, och viktiga faktorer inte glider igenom luckorna.

‍

För att undvika onödig fragmentering av lagstiftningen för företag som verkar globalt kommer de europeiska standarderna också att syfta till att bidra till konvergensen av standarder för hållbarhetsrapportering på global nivå genom att stödja arbetet i styrelsen för internationella hållbarhetsstandarder (ISSB).

Utvidgning av tillämpningsområdet för obligatorisk rapportering

Kommissionens översyn av effektiviteten i direktivet om kostnadsfria frekvenser visade att många intressenter var för att utvidga rapporteringskraven till att omfatta ytterligare företagskategorier.

‍

CSRD kommer att utvidga tillämpningsområdet för obligatorisk hållbarhetsrapportering till att omfatta alla stora företag och alla företag som är noterade på reglerade marknader (utom börsnoterade mikroföretag). Detta innebär att alla stora företag skulle behöva göra CSRD-hållbarhetsrapportering, oavsett om de är noterade eller inte, och utan den tidigare tröskeln på 500 anställda. Detta resulterar i större öppenhet och tillgänglighet av hållbarhetsinformation.

I direktivet om gemensamma riktlinjer utvidgas rapporteringsområdet till börsnoterade små och medelstora företag med undantag för börsnoterade mikroföretag. Detta beror på att det anses vara särskilt viktigt för investerare att ha tillgång till adekvat information från börsnoterade företag. CSRD skulle inte införa nya rapporteringskrav för små företag, med undantag för små och medelstora företag med värdepapper noterade på reglerade marknader. Dessutom kommer små och medelstora företag att få rapportera om ändrade standarder som är enklare än de standarder som kommer att gälla för stora företag. Kommissionen kommer därför att utarbeta separata, proportionella standarder för små och medelstora företag.

‍

Kommissionen bör anta standarder som är proportionella och relevanta med hänsyn till verksamhetens omfattning och komplexitet samt de små och medelstora företagens kapacitet och egenskaper. Dessa bör antas senast den 30 juni 2024.

‍

Även om de inte är skyldiga att rapportera kan icke-börsnoterade små och medelstora företag också välja att använda dessa standarder på frivillig basis. Eftersom många små och medelstora företag ställs inför ökande krav på hållbarhetsinformation (t.ex. från banker som lånar ut pengar eller stora företag som de tillhandahåller), kan insamling och offentliggörande av hållbarhetsinformation bli en vanlig affärspraxis för alla företag. Att använda europeiska standarder som är anpassade till små och medelstora företags behov skulle kunna göra det lättare för små och medelstora företag att rapportera nödvändig information till bankerna (som också måste rapportera utifrån mätvärde för upplysning som kallas Bankbok Taxonomijusteringsförhållande (BTAR)), kunder och andra intressenter.

Granskning

NFRD kräver för närvarande endast att en lagstadgad revisor eller revisionsföretag bedömer införandet av den icke-finansiella rapporten i en förvaltningsrapport eller separat rapport där så är lämpligt. Vissa medlemsstater har infört ett revisionskrav på rapporternas innehåll, till exempel Italien, Spanien och Frankrike, men i allmänhet krävs ingen revision.

‍

Vid översynen av direktivet om nationella klimatförändringar identifierades detta som ett problem med direktivets effektivitet. Det fanns belägg för att många företag inte lämnade ut väsentlig information om alla viktiga hållbarhetsämnen. Granskningen identifierade också problem med hållbarhetsinformationens begränsade tillförlitlighet. Skapandet av gemensamma rapporteringsstandarder gör det också lättare att granska hållbarhetsrapporteringen.

‍

CSRD kommer att införa kravet på att rapportering ska certifieras av en ackrediterad oberoende revisor eller attesterare. Den oberoende revisorn eller attesteraren måste se till att hållbarhetsinformationen överensstämmer med de certifieringsstandarder som har antagits av EU. Rapporteringen från icke-europeiska företag bör också certifieras, antingen av en europeisk revisor eller av en revisor som är etablerad i ett tredjeland.

‍

Revisionskravet kommer att vara ett krav på begränsad säkerhet i början av tillämpningen av CSRD. Målet är att gå mot rimlig säkerhet. Förslaget skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att öppna marknaden för hållbarhetsförsäkringstjänster för ”oberoende leverantörer av försäkringstjänster”. Detta innebär att medlemsstaterna kan välja att tillåta andra företag än de vanliga revisorerna av finansiell information att försäkra sig om hållbarhetsinformation. Medlemsstaterna kommer att vara skyldiga att fastställa krav som säkerställer kvaliteten på de försäkringar som utförs av oberoende leverantörer av försäkringstjänster och säkerställa konsekventa resultat när det gäller säkerställandet av hållbarhetsrapporteringen.

‍

Medlemsstaterna kommer att fastställa krav på utbildning och examination, fortbildning, kvalitetssäkringssystem och andra krav på revisorer. Medlemsstaterna kommer att ges möjlighet att tillämpa nationella försäkringsstandarder och förfaranden så länge kommissionen inte har antagit en säkerhetsstandard som täcker samma ämne.

‍

Kommissionen kommer att anta säkerhetsstandarder för begränsad säkerhet före den 1 oktober 2026.

‍

Digitalisering

CSRD skulle kräva att företagen upprättar sina finansiella rapporter och förvaltningsrapporter i XHTML-format i enlighet med förordningen om det europeiska enhetliga elektroniska formatet (ESEF) och att ”tagga” rapporterad hållbarhetsinformation enligt ett digitalt kategoriseringssystem. Detta digitala kategoriseringssystem bör utvecklas tillsammans med ESRS.

‍

Syftet med detta digitalisering är att hållbarhetsinformation lätt kommer att kunna införlivas i den gemensamma europeiska åtkomstpunkten i enlighet med planen för kapitalmarknadsunionen. Detta skulle också vara i linje med strategin för digital finansiering, som syftar till att förbättra tillgången till data och användning och vidareutnyttjande av data inom finanssektorn.

‍

Struktur, väsentlighet, analys

‍

På samma sätt som SFDR innehåller CSRD också begreppet ”dubbelmaterialitet” eller dubbelmaterialitetsperspektivet. Det innebär att det kommer att ta itu med både risker och möjligheter för företagen såväl som för människor och miljö.

‍

Företagen kommer att vara skyldiga att rapportera inte bara om information i den utsträckning som ”krävs för att förstå företagets utveckling, resultat och ställning” utan också om information som är nödvändig för att förstå effekterna av företagets verksamhet på miljö- och sociala frågor, respekt för mänskliga rättigheter, korruptionsbekämpning och mutor. Med andra ord kommer företagen att rapportera både om hur de påverkas och hur de påverkar olika ESG-faktorer. Läs mer om EU:s taxonomi inom jordbruket, solenergi hållbarhet eller Hållbar plasttillverkning.

‍

Riskerna för företaget och företagets effekter utgör var och en ett väsentlighetsperspektiv. Företagen kommer att vara skyldiga att beakta varje väsentlighetsperspektiv i sig och lämna informationsmaterial ur båda perspektiven såväl som informationsmaterial ur ett av perspektiven. ESRS kommer att utveckla en sammanhängande och omfattande uppsättning rapporteringsstandarder som täcker alla hållbarhetsfrågor ur ett dubbelväsentlighetsperspektiv.

‍

CSRD kommer att införa övergripande standarder, sektorsfria standarder och sektorspecifika krav inom ramen för ESRS. Utkastet till ESRS innehåller dessa olika standarder och vägledning om hur de ska användas i rapporteringen.

‍

Övergripande standarder är avsedda att behandla upplysningar om allmänna, icke-aktuella frågor. Dessa kommer att omfatta allmänna bestämmelser om ESG-rapportering såsom due diligence, strategi och affärsmodell, gränser och värdekedja. ESRS 1 innehåller till exempel allmänna krav på allmänna egenskaper, en översikt över strategi och affärsmodell, nyckelfunktioner i värdekedjan etc.

‍

Sektoragnostiska standarder är standarder för var och en av de miljömässiga, sociala och styrande delarna av ESG. ESRS E1 (Climate Change) omfattar till exempel miljöupplysningar som, men inte begränsat till, övergångsplan i linje med Parisavtalet, strategins och affärsmodellens motståndskraft mot potentiella klimatrelaterade övergångar och fysiska risker, energiförbrukning och energimix samt omfattning 1, 2 och 3 utsläpp. Utkastet till ESRS anger miljöstandarder, sociala standarder, och styrningsstandarder för offentliggörande. ESRS kommer också att syfta till att införliva SFDR-PAI-indikatorerna.

‍

Sektorspecifika standarder kommer att ge vägledning till företaget baserat på den sektor det är verksamt inom. Sektorspecifika standarder är särskilt viktiga när det gäller sektorer som är förknippade med höga hållbarhetsrisker och/eller påverkan på miljön, mänskliga rättigheter och styrelseformer. I utkastet till ESRS identifieras 14 sektorgrupper och 40 sektorer. Dessa sektorsspecifika standarder bör slutföras 2023.

‍

För att följa ESRS är ett företag skyldigt att lämna all väsentlig information om sina hållbarhetsrelaterade effekter, risker och möjligheter i enlighet med tillämpligt ESRS. Tillämplig ESRS-mandatrapportering enligt standardiserade sektor-agnostiska och sektorspecifika upplysningar. Dessa kompletteras av enhetsspecifika upplysningar som ska utvecklas i enlighet med principerna i ESRS 1-standarden.

‍

Ett företag kommer att åläggas att bedöma sina hållbarhetsrelaterade väsentliga effekter, risker och möjligheter med beaktande av de obligatoriska kraven på offentliggörande av CSRD samt med beaktande av företagets specifika fakta och omständigheter som motiverar företagsspecifika upplysningar. Företaget kommer att vara skyldigt att lämna ut väsentlig hållbarhetsrelaterad information som omfattar sektorsspecifik, sektorspecifik och enhetsspecifik information.

‍

Företagen kommer att behöva ta upp frågor som rör miljö, sociala frågor och styrelseformer. De kommer att behöva rapportera om följande områden:

‍

(a) Strategi och affärsmodell med avseende på hållbarhet,

‍

b) Styrning och organisation när det gäller hållbarhet.

‍

c) Väsentlighetsbedömning av dess hållbarhetsrelaterade effekter, risker och möjligheter.

‍

d) genomförandeåtgärder, som omfattar politik, mål, åtgärder och handlingsplaner, fördelning av resurser, och

‍

e) Prestationsmått.

‍

De tre första rapporteringsområdena omfattas av övergripande standarder eftersom de behandlar flera eller alla ämnen. De två sista rapporteringsområdena omfattas av aktuella standarder.

‍

Slutsats

Eftersom CSRD-förslaget och ESRS närmar sig slutförandet och antagandet har vi nu en bra översikt över hur CSRD kommer att se ut och vilka förändringar det kommer att medföra i företagens hållbarhetsrapportering.

‍

Sammantaget är det tydligt att CSRD kommer att införa några stora förändringar i vilka företag kommer att behöva rapportera, hur företagen kommer att rapportera, vilka data de kommer att behöva och vilka processer de måste ha på plats.

‍

CSRD syftar till att ta itu med några av de välkända smärtpunkterna för företag som redan har rapporterat om hållbarhet. Det kommer att utvidga räckvidden för hållbarhetsrapportering och skapa en mer omfattande uppsättning rapporteringsstandarder baserade på globalt erkända riktlinjer och principer, inklusive UNGP och OECD:s riktlinjer.

‍

Införandet av en konsoliderad och harmoniserad rapporteringsram kommer att bidra till att ta itu med många frågor kring motstridiga standarder, brister i rapporteringen och bristande jämförbarhet av hållbarhetsuppgifter. Fokus på materialanalys som vägleder rapporteringen innebär att företag kommer att kunna rapportera om de mest relevanta frågorna som de står inför tillsammans med obligatoriska rapporteringskrav.

‍

CSRD kommer att träda i kraft för företag som redan rapporterar om NFRD från och med 2025 och rapporterar om 2024-uppgifterna. Andra stora företag och börsnoterade små och medelstora företag kommer att rapportera senare. Med tanke på den mer omfattande omfattningen av de rapporteringsstandarder som kommer att fastställas av CSRD är det dock en bra idé för alla företag att gå vidare och börja förbereda sig för att arbeta med dessa standarder nu.

‍